Slut på tålamod.

Sanna dansar till ”Euphoria” – på repeat.

Bella ”degar”.

Nu har vi varit hemma i två dagar. Jag och Sanna har lyckats hålla oss friska. Bella är fortfarande krasslig och mitt tålamod är slut. Två dagar fixar jag. Sen tar det stopp. Ja, egentligen orkar jag ju mer, om jag måste, så är det ju att vara mamma. Men jag har liksom svårt att se ett slut på det hela. Min stubin är minimal. Sanna är pigg och vägrar samarbeta. Bestämd som få. Ja, det där vet ni ju. Känner bara en sån otrolig frustration just nu. Jag vill inte mer!

Idag har vi nog haft framme alla projekt som går. Byggt lego, lekt med playdo-lera, pärlat pärlplattor, ritat, lekt häst, målat med vattenfärg, pusslat, sett på film, lekt hinderbana, skrivit önskelistor till kommande födelsedagar, dansat, läst sagor, lekt picknick och affär. Dessutom ska maten lekas in i munnen och det ska sittas i knät helst hela tiden. Det är mysigt och kul med töserna. De är ju helt underbara. Men jag blir så överröst med alla ”mamma, mamma, gör det, kom hit, hjälp till”. Jag försvinner ju. Var är Marie?

Kanske någon tycker jag är egoistisk som inte kan ägna mig helt och hållet åt mina sjuka barn när jag nu faktiskt har ansvaret och är deras mamma. Men det gör jag ju, dygnet runt. I natt var jag säkert uppe ett tiotal gånger. Och så är det. Jag vet att det är så. Jag accepterar det.

Det jag funderar på är hur jag ska lyckas att få ihop detta dygnet-runt-mamma-barn-liv med mig själv. Det som är jag. För jag är inte bara mamma. Så klart. Om jag någon gång under dagen vill ta en kopp kaffe eller bara gå tre meter in i ett annat rum, så får jag liksom ”smita undan” och efter fem minuter höra ”mamma, koooom!” Jag får dåligt samvete för att jag smitit samtidigt som jag faktiskt behöver två minuter i fred på en dag, minst.

Nu ligger de och sover. Jag sitter här och funderar över dagen. Känner mig stressad av att inte kunna få ihop det som jag skulle önska. Jag försvinner. Barnen känner min frustration och blir otåliga och krävande. Hur lyckas man? Det går något bättre, men inte helt bra. Kanske är det tid som krävs. Eller mer tålamod. Sänka kraven. Jag vet inte riktigt. Ibland gäller det att bara överleva dagen. Idag har varit en sån dag.