Testar ”hemma-träning”.

Jag har kommit in nåt slags sug. Jag vill komma igång och träna. På riktigt. Jag har ju faktiskt börjat gå till Friskis o Svettis lite då och då. Jag promenerar till och från jobbet ibland. Men det blir ju mest när tillfälle ges, mycket sporadiskt. En viss frustration infinner sig av att jag inte kan träna alls med nån reda när jag har barnen. Ja, jag kan ju skaffa barnvakt, men på nåt sätt vill jag helst inte det. Ni vet, jag har ju dem ändå bara varannan vecka. Hmm… kanske inget världsproblem vad gäller mina träningstillfällen precis, men just nu en viktig sak för mig.

Nåväl. Jag fick en gång en gratis-dvd med en tidning. ”Träna hemma med iForm”. Kan undra om det funkar? Fick ett ryck och testade den ikväll. Träningsprogrammet lade fokus på mage och rygg, och det var emellanåt riktigt jobbigt. Sen är det ju lite vad man gör det till också. Man kan ju alltid ta i lite extra. Och så här efteråt tänker jag att jo, det kan ju vara ett nödfallsalternativ när jag har barnen och vill göra någonting annat än att ligga i soffan på kvällskvisten.

Man får hitta sina sätt. Fastän jag egentligen skulle vilja kunna gå regelbundet och träna olika pass på Friskis eller kanske ge mig ut och springa oftare än nån gång i månaden, vilket jag ju inte kan när jag är själv med ungarna. Det ligger en utmaning i det också. Att hitta nya vägar. Samt att kanske äta lite nyttigare. Men det allra mest motiverande är att jag känner mig så taggad. Det har jag inte varit på många år. Det här är ju kul! Och viktigt! Både för fysisk hälsa och psyke. Pepp, pepp! Haha!! Nu kör vi!!

Mitt andra hem.

Med på köpet när jag träffade Billy kom också mötet med en, för mig, ny stad – Ängelholm. Som uppvuxen i ett samhälle på landet och därefter bosatt i en småstad vid havet så gillar jag det småskaliga. Närheten. Det genuina. För mig känns Falkenberg och Ängelholm på många sätt lika. Det finns en vacker å som flyter genom staden, det är nära till strand och hav och människorna månar om varandra, om den lokala gemenskapen. Det är lite fint, tycker jag.

Jag har träffat flera nya människor, ängelholmare. Som kanske ser på mig lite som ”den där hallänningen” men som välkomnar och bjuder in, skämtar med mig på sätt som jag inte förstår (jag är kanske inte den mest humoristiska personen), men jag ser att det är med glimten i ögat och värme i blicken. Jag har börjat lära känna en ny stad. Jag kan orientera mig och känner mig lite som hemma. Jag gillar det.

En av dem jag har mött är Johnny Hagman, krögare på Nilsson’s på biblioteket i Ängelholm. Då och då anordnas musikkvällar i restaurangen och nu på lördag den 24e mars kl 21.00 blir det konsert. Ett akustiskt möte med Uno Svenningsson, Staffan Hellstrand och David Urwitz. Bordsbokning görs i förväg. För mer info se här eller här. Eller hör av er till mig, helt enkelt!

Jag tycker det är kul och spännande med sådana här tillställningar, intimt och lite mer personligt. Jag ska dit och lyssna på lördag. Det vore roligt om du också kom!